Då var det alltså dags igen för en liten tillställning
med lotsarna. Denna gång hos lots nummer 11. En liten kul rackare som
heter Kent och det beror i sin tur nog på att hans föräldrar
döpt honom till detta namn. Nåväl runt klockan 19:00 skulle
vi infinna oss hos nämnde lots och hans kära sambo Sara. Beordrade
som vi var att infinna oss på denna plats medtagande glatt humör
och eventuellt alkoholhaltiga drycker allt efter tycke och smak (samt mängd).
Dom som nu dricker dessa alltså, en del av oss klarar sig ju som bekant
utan nervgifter av vilket slag det nu månde vara. |
Nåväl när vi alla till sist var samlade och hade avklarat det vanliga småpratet. Ni vet "hej och välkomna", presentationer av någon som inte träffat någon, i detta fallet Kent's storebror (ruskigt lik sin far var han). Det för chaufförer obligatoriska jobbpratet dvs var man kört under veckan, vad man har lastat och hur, lite skällande över dåligt körande privatbilister som av någon anledning vissa chaufförer råkar ut för. Alltid samma chaufförer som råkar ut för dessa dessutom (man börjar undra eller hur?). Detta fenomen med att chaufförer alltid pratar jobb när man träffas den som kan förklara det för mig är välkommen att göra så. |